Dresden avslöjar grymma hemligheter för DDR:s gonorréslott!

Dresden avslöjar grymma hemligheter för DDR:s gonorréslott!

Stadskliniken i Dresden har satt upp som mål att komma överens med en mörk episod i DDR:s historia: de så kallade "gonorréslotten", där tusentals flickor och kvinnor behandlades mot sin vilja. Dessa institutioner var en del av ett repressivt system som inte bara försökte bota sjukdomar, utan också utövade social kontroll. MDR rapporterar att mellan 1961 och 1989 många kvinnor och flickor regelbundet spärrades in på den venerologiska avdelningen vid Friedrichstadtsjukhuset.

Dessa "gonorréslott" var inte bara medicinska anläggningar, utan också verktyg för omskolning. Misstanke om sexuellt överförbara sjukdomar eller fördömanden ledde ofta till tvångsintagning. Vid närmare granskning står det klart att det i första hand handlade om att disciplinera kvinnor och flickor som inte uppfyllde det socialistiska samhällets normer. Ett tråkigt exempel är fallet med Jana Mendes-Bogas, som hämtades av säkerhetstjänsten vid 15 års ålder och fördes till en sådan station.

Vardagslivet i "tripperslotten"

Vad hände i dessa institutioner? Högt Geo fångarna upplevde grym misshandel. Kvinnor rapporterade gynekologiska undersökningar som ofta var brutala och utförda utan medicinsk nödvändighet. Många av dem blev förolämpade som "lösdrivare", även om de för det mesta var helt friska. De fick ofta arbeta som städare och stämplades helt enkelt som "asociala".

En särskilt motsägelsefull aspekt av denna period var att många av de behandlade kvinnorna hamnade där bara på grund av rykten eller fördömanden. Psykologer som Mathias Mohr har gjort det tydligt hur läkarnas godtyckliga handlingar representerade en form av diktatur. Federal Agency for Civic Education påpekar att stängda venerologiska avdelningar var en del av det kontrollerande hälsovårdssystemet i DDR, som övervakades av ministeriet för statlig säkerhet.

Omvärdering av historien

Nu, decennier senare, söker kommunkliniken aktivt efter samtidsvittnen och berörda för att bearbeta dessa erfarenheter. Det är en smärtsam men nödvändig process att namnge orättvisorna och lyssna på offren. Trots det tunga arvet framhåller Mendes-Bogas vikten av att inte förneka historien, även om minnena inte går att göra ogjort.

Skuggorna från det förflutna är långa och berättelserna förknippade med dessa "gonorréslott" måste berättas. Det är en utmaning som inte bara berör de ansvariga utan även samhället i stort.