Angela Riedel: En oöverträffad följeslagare på hospicetjänsten i Oschatz

Angela Riedel: En oöverträffad följeslagare på hospicetjänsten i Oschatz

I den lugna staden Oschatz har den frivilliga hospiceskötaren Angela Riedel hjälpt dödssjuka i sju år nu. De används främst på vårdhem, sjukhus eller till och med hemma. Ett formativt citat i en facktidning gjorde henne medveten om ämnet död och ledde henne på vägen till att ta itu med detta känsliga ämne mer intensivt. 2018 började hon utbilda sig hos hospice för öppenvård, som förberedde henne för de olika utmaningarna med stöd och de associerade känslomässiga bekymmer. Det handlar bland annat om att hantera rädslor, svåra samtal och att känna igen de behov som drabbas.

Målet med Riedels arbete är att ge komfort och sällskap till människor under deras sista dagar. Under deras besök ligger fokus på att lyssna och vara närvarande, där aktiviteter som högläsning eller promenader spelar en viktig roll. Riedel understryker att hon inte tar på sig några medicinska uppgifter, utan bara erbjuder känslomässigt stöd. För henne är hennes jobb inte stressande, utan snarare en berikning som hjälper henne att hantera sina egna känslor. Erfarenheterna lärde henne att inse vikten av sorg och att ta den tid som behövs för det. Riedel besöker regelbundet en man över 90 år som trots sin ålder är mentalt vältränad och ställer livliga frågor om världshändelser.

Delade värderingar i hospicearbete

Hospicerörelsen har fått betydelse i Tyskland sedan 1980-talet. Hospicearbete, som beskrivs av Evangelisches Diakoniewerk Oschatz-Torgau och Johanniter, syftar till att ge bästa möjliga stöd till svårt sjuka människor och deras anhöriga. Stödet sker i en skyddad miljö där människor kan leva sina sista dagar i värdighet. De berördas individuella behov beaktas särskilt, oavsett trossamfund eller trossystem. Johanniter erbjuder till exempel omfattande öppenvårdstjänster som fokuserar på de döendes livskvalitet och även stödjer deras anhöriga.

Det finns nu omkring 1 000 hospice för öppenvård i Tyskland. Dessa är ofta ekonomiskt beroende av givare, eftersom sjukförsäkringsbolagen endast ger bidrag till tjänsterna. Arbetet stöds även av frivilliga liv- och dödskamrater som spelar en viktig roll i hela processen och gör allt de kan för att människor ska kunna dö med värdighet.

En titt på framtidens hospicevård

Angela Riedel är övertygad om att det måste finnas mycket fler människor som är oroade över ämnet död och som funderar på att utbilda sig inom hospice. Hon är övertygad om att större förståelse och öppenhet kring att dö avsevärt kan förbättra livskvaliteten för alla inblandade i livets slutskede. Arbetet på hospice förenar många frivilliga med ett gemensamt uppdrag: att göra det möjligt att dö med värdighet och samtidigt stödja de anhörigas sorg.

Stödet från Diakonie och andra institutioner är inte bara viktigt, utan till och med nödvändigt för att kunna fortsätta erbjuda hospicearbete på bred basis. Kombinationen av medicinskt och emotionellt stöd skapar en atmosfär full av trygghet där de som drabbas kan känna sig trygga och förstådda.

Som Riedel träffande konstaterar är hela ämnet inte bara en utmaning, utan framför allt en berikning för alla som engagerar sig i det. Att öppet hantera döden och den sorg som följer med den kan göra en enorm skillnad för alla inblandade, så att alla får den uppskattning och det stöd de förtjänar under sina sista dagar.