Antiziganism i Tyskland: Diskrimineringen ökar oroväckande!

Antiziganism i Tyskland: Diskrimineringen ökar oroväckande!

Situationen för Sinti*zze och Roma*nja i Tyskland är fortfarande spänd och oroande. De senaste rapporterna visar ökande våld och diskriminering mot denna befolkning. Till exempel måste en del av minnesmärket i Berlin över Sinti*zze och Roma*nja som mördades under nationalsocialismen ge vika för en ny järnvägslinje, vilket är särskilt smärtsamt i samband med pågående antiziganism i Tyskland. Enligt Amnesty är Sinti*zze och Roma*nja fortfarande stigmatiserade som kriminella och inte socialt kapabla, vilket leder till ett strukturellt problem med våld.

År 2024 registrerade rapportcentret för antiziganism, med hänvisning till Tagesschau, en ökning av dokumenterade incidenter till 1 678. Detta är en alarmerande ökning jämfört med 2023, där 1 233 incidenter registrerades. Det som är särskilt slående är att nästan 50 procent av fallen består av verbala stereotyper som förtalar de drabbade. Vidare har 57 attacker och 10 fall av extremt våld dokumenterats, vilket understryker den hotfulla situationen.

Antizigenare i vardagen

Antiziganism uppfattas nu som vardag i Tyskland. MIA:s VD Guillermo Ruiz betonar att antalet orapporterade incidenter sannolikt kommer att bli ännu större och att den fientliga stämningen mot Sinti och romer fortsätter att öka. Enligt MDR indikerar 40 procent av den registrerade diskrimineringen att den ofta kommer från institutioner som skolor och polismyndigheter. Detta visar att inte bara privatpersoner berörs, utan även statliga institutioner som bör bära ansvaret.

Antiziganism är dock inte bara ett vardagsproblem, utan visar också historiska paralleller. Konstnärer som Alfred Ullrich påminner oss om det bestående trauma som nazisttiden lämnade efter sig. Han hänvisar till sintis hungerstrejk i Dachau 1980, som hade en bestående inverkan på allmänhetens uppfattning om antiziganism.

Krav på förändring

Kenan Emini från Roma Center Göttingen efterlyser ett större erkännande av Förintelsen mot romer. Detta erkännande är direkt relaterat till de rättsliga och sociala förhållanden som många romer lever under. Emini förespråkar att romer som flytt från inbördeskrig ska få rätt att stanna, eftersom de ofta måste leva utan försörjning.

Men det saknas politisk vilja att vidta nödvändiga åtgärder. I Tagesschau kräver MIA att det skapas rapporteringspunkter i alla federala stater för att främja medvetenhet i hela samhället. Behovet av finansiering för dessa tjänster blir allt mer akut med de ökande kraven.

Med tanke på denna alarmerande utveckling kvarstår frågan: Hur länge kommer Sinti*zzes och Roma*nja att behöva kämpa för deras erkännande och lika rättigheter?