Krigsförbrytare i Tyskland: rättvisa eller kurragömma?

Krigsförbrytare i Tyskland: rättvisa eller kurragömma?

Frågan om Tyskland är en fristad för krigsförbrytare berör inte bara advokater, utan också det berörda samhället. I den nya serien "Amnesty Germany" på WDR 5, modererad av Azadê Peşmen, utforskas detta explosiva ämne på djupet. Serien i fem delar belyser fall av krigsförbrytare som bor i Tyskland trots sina grymheter, vilket väcker frågan om hur långt jakten på rättvisa kan nå. Konfrontationen med överste Anwar Raslan, en före detta säkerhetstjänstagent från Syrien, ger en skrämmande inblick i vad som verkar möjligt i Tyskland. En flykting kände igen honom i Berlin och konfronterade honom med hans brott, som var föremål för Koblenzrättegången. Frågan om rättvisa för offren tas upp gång på gång. [WDR] rapporterar om hur Luis Kyburg, en argentinsk militärbefälhavare, lever obehindrat i Berlin, trots att han är efterlyst för brott mot mänskligheten. Varför utlämnas han inte till Argentina?

En av de mest utbredda ursäkterna för passivitet är att internationella lagar inte fungerar. Förbundsdagen har erkänt Holodomor, ett folkmord som krävde upp till sju miljoner ukrainares liv på 1930-talet, som "mord av hunger". Detta sänder ett starkt politiskt budskap, men är kopplat till att det kan ta årtionden att komma överens med sådant massvåld. [Deutschlandfunk] framhåller att den juridiska definitionen av folkmord, myntad av Raphael Lemkin 1944 och inskriven i FN:s folkmordskonvention från 1948, har både juridisk och politisk betydelse. Denna konvention är ett svar på nazisternas grymheter och utesluter immunitet för statschefer, vilket är centralt för lagföring av krigsförbrytare i Tyskland.

Folkmord och rättvisa

Men vad definierar egentligen folkmord? Enligt FN:s folkmordskonvention handlar det om mord, tillfogande av allvarligt lidande eller medvetet skapande av levnadsvillkor som syftar till att förstöra en grupp. I detta sammanhang talar [folkmordskonventionen] om handlingar som begås mot nationella, etniska, rasistiska eller religiösa grupper. Denna definition säkerställer att avsikten att förstöra redan anses vara folkmord, oavsett hur många medlemmar som faktiskt dödades.

Men en titt på det förflutna avslöjar också att strävan efter rättvisa ofta går i stå. Det sista avsnittet av "Amnesty Germany" handlar om Sivas-attacken 1993, där islamister satte eld på ett hotell där Alevi-festivaldeltagare bodde. Decennier senare lever några av gärningsmännen fortfarande obehindrade i Tyskland. Varför gäller inte principen om universell lag här? Dessa frågor ger genklang genom hela serien och visar att det handlar om mycket mer än juridiska tillskrivningar. Ytterst är det en social uppgift att både komma överens med det förflutna och svara på mänsklighetens mjuka frågor.

Att leva med sådana olösta frågor kräver inte bara en juridisk omvärdering, utan också en social omtanke. Med tanke på den historiska bördan kan vägen till rättvisa vara stenig, men den leder oundvikligen genom upplysning och kritisk debatt. Låt oss bli förvånade över vilken utveckling som kommer att forma både den rättsliga ramen och vårt sociala medvetande under de kommande månaderna.