50 år efter Erfurts jakter: minnen av rasism och våld

50 år efter Erfurts jakter: minnen av rasism och våld

I augusti 1975 ägde ett av de första massiva rasistiskt motiverade upploppen i Tyskland efter andra världskriget rum i Erfurt, vilket fortfarande ger eko i många överlevandes minnen idag. Mellan den 10 och 13 augusti eskalerade aggressiva rykten om att algeriska kontraktsanställda påstås trakassera tyska kvinnor, särskilt under en folkfest på katedraltorget, där upp till 25 algerier också var närvarande. Dessa rykten ledde till att upp till 300 ungdomar jagade algerierna, som flydde genom staden under fruktansvärda förhållanden, några blev jagade med käppar och pålar. Sammantaget skadades flera algerier allvarligt i dessa attacker och situationen blev allt mer explosiv.

Bakgrunden till dessa upplopp låg inte bara i ryktena, utan också i den sociala verkligheten för de algeriska arbetarna, som ofta bodde i centrala sovsalar i utkanten av staden och ofta arbetade under tuffa förhållanden. Sommaren 1975 kom omkring 150 unga män från Algeriet till Tyskland för att arbeta inom kol- och byggmaterialindustrin. Ett avtal mellan DDR och Algeriet 1974 gjorde denna arbetsimport möjlig. Men integreringen av algerier i samhället var inte planerad för DDR, och många lokalbefolkning hade fördomar mot de utländska arbetarna. Historikern Jan Daniel Schubert påpekar att SED:s ledning inte kommunicerade om algeriernas ankomst, vilket ytterligare förstärkte fördomarna. Dessa politiska och sociala diskrepanser bildade grogrunden för rasistiska attacker.

Kravallerna och deras konsekvenser

Dagen efter attackerna, den 11 augusti, blev situationen så hotfull för algerierna att de gick ut i strejk. Erfurt var i undantagstillstånd. Folkpolisen var överväldigad av situationen; hon använde till och med hundar mot de attackerade migrantarbetarna. Trots det massiva våldet mot algerierna tonade DDR:s myndigheter ner händelserna. Endast fem huvudmän för upploppen greps och dömdes, dock utan att ta upp de rasistiska motiven. Detta skedde mot bakgrund av att SED såg rasism som ett problem för "kapitalistiska främmande länder", medan rasistiska tankemönster var utbredda i samhället.

Händelserna i Erfurt är bara en del av en större bild av rasism i DDR, där över 700 rasistiska attacker har dokumenterats i historien. Trots många incidenter har det inte gjorts någon seriös undersökning av frågorna om rasism och arbetskraftsinvandring på decennier. Detta var den första sådan jakten på utlänningar i Tyskland efter kriget, ett mörkt kapitel som bara gradvis har behandlats på senare år.

Ett minne och en blick in i framtiden

Den 11 augusti 2025, exakt 50 år efter upploppen, kommer det att hållas minnesevenemang i Erfurt. Överlevande och deras anhängare kommer att minnas och kasta ljus över de händelser som fortsätter att påverka de drabbade idag. De senaste åren har det varit ett ökat fokus på dessa evenemang genom lokala initiativ och evenemang. Historikern Schubert planerar också samtal med algeriska samtida vittnen för att belysa deras perspektiv.

Stadens minneskultur gör det tydligt att högtidlighållandet av dessa händelser inte bara ska vara en tillbakablick, utan också en vädjan om mer tolerans och mot rasism i dagens samhälle. Röster från överlevande och berättelser om tidigare algeriska arbetare, som Mohamed Kecherouds, som förlorade kontakten med sina barn, är inte bara viktiga för historiska räkenskaper, utan också för en gemensam förståelse av social rättvisa idag.

Händelserna 1975 måste komma ihåg för att öka medvetenheten om rasism och diskriminering i samhället och för att ge lärdomar för framtida generationer. Detta är nödvändigt för att historien inte ska upprepa sig. För många är det som hände då inte bara ett minne utan en varning.