Dublin -förfarande: Varför Tyskland misslyckas i allt högre grad på grund av EU -länder

Dublin -förfarande: Varför Tyskland misslyckas i allt högre grad på grund av EU -länder

En anmärkningsvärd rapport gör det klart att Tyskland har ett behov av återvändande till andra EU -länder under första halvåret 2025 till följd av Dublin -förfarandet, som har tvättats bort. Totalt 20.574 förfrågningar om övertagande skickades till andra länder, men den faktiska återföringen av migranter sjönk under förväntningarna: endast 3 109 migranter, dvs cirka 15 procent, repatrierades faktiskt. Detta belyser de utmaningar som den tyska migrationspolitiken står inför.

Situationen blir ännu mer komplicerad om du tittar på avkastningen: Andra EU -länder har bett om totalt 7 937 migranter, med begäran (cirka 29 procent) som ges upp för begäran. Bland förfrågningarna i Tyskland till Italien, som motsvarar 3 824 förfrågningar om övertagande, fanns det inget enda fall av en avkastning, även om Italien frågade 4 477, delvis från föregående år. Detta ger Dublin -processen, som faktiskt bör reglera fastställandet av ansvaret för asylförfaranden i EU.

I efterhand är Dublin -processen

Som Daglig show Beskriver att det kommer att bli en betydande ökning av fallen 2023 och 2024 där de tyska myndigheterna har misslyckats med att överföra asylsökande till de ansvariga EU -partnerländerna i enlighet med kraven i Dublin -förfarandet. I många fall har officiellt godkännande redan givits. Själva förfarandet föreskriver att asylsökande måste lämna in en ansökan i den medlemsstat där de först gick in i EU för att förhindra dem från att lämna in asylansökningar i flera länder.

Vi finner ett särskilt avslöjande exempel i fallet med en misstänkt angripare i Aschaffenburg, vars återkomst till Bulgarien inte kunde äga rum i tid på grund av förseningar i behandlingen. Detta visar tydligt att även med godkännande kan byråkrati spela en avgörande roll.

Hinder och utmaningar

För att fastställa ansvaret och de tillhörande tidsfristerna tillhandahåller Dublin -förfarandet tydliga förordningar. Med en maximal period på sex månader efter det mottagande landets samtycke måste överföringen äga rum. Standardvärden leder till ansvaret för den ursprungliga medlemsstaten som överfördes till Tyskland. Detta säkerställer ytterligare press på de tyska myndigheterna och leder till en oroande ökning av oerfarna fall.

År 2023 ansökte Tyskland om över 74 600 fall, varav endast cirka 5 000 faktiskt kunde överföras. År 2024 var undersökningarna över 74 000, men endast cirka 5 800 överföringar ägde rum. Särskilt alarmerande: Italien, som tidigare ofta har tillhandahållit ouppfyllda villkor för ryggövervakning, tog bara över tre fall från Tyskland förra året, även om mer än 10 000 godkännande av uttag. I diskussionen om migrationspolitik visar sig samarbetet inom EU vara utmanande när nationella intressen kolliderar.

De Federal byrå för migration och flyktingar Påpekar komplexiteten i förfarandet, som inte bara tar hänsyn till den rättsliga grunden, utan också de praktiska utmaningar som invandringsmyndigheterna och den federala polisen står inför. I många fall har tyska domstolar blockerat överföringar till Kroatien på grund av oro över förfallna processer och boende.

Migrationspolitiken i Tyskland står därför inför enorma utmaningar som inte bara påverkar den nuvarande situationen, utan också kan få långtgående konsekvenser för framtiden för asylförfaranden i Europa. Det ser ut som att alla inblandade måste hitta en bättre tråd till varandra för att bryta upp de fastna strukturerna och utveckla framtida säkerhetslösningar.